Tog det lugnt första 2 km då jag visste att det va kuperat och ville inte få för hög puls från början. Överraskande stod familjen när man kom ut ur skogen och vinkade. Hannelise sa vid start stick du i ditt tempo, men hon va vid min sida vid 1km och följde sedan med fram till 5km. Vi småpratade lite emellanåt. Mellan 2-5km visste jag att det va platt och lättaprunget så försökte ha lite koll på att hålla ett bra tempo. Fram till 5km kändes allt toppen och väldigt lätt. Laddade upp med en GT när jag passerade vätskekontrollen och drack upp det sista i flaska 1. Stigningen från 5km tog emot ordentligt men höll ändå ett förvånansvärt bra tempo. Hade kommit in i ett bra tempo så jag bara kunde tugga på utan att kännas jobbigt eller ansträngt. Kändes bra. Kände mig säker på att ta mig i mål.
svackan kom efter 8,5 km innan 10 km. Hade koll på tiderna från förra året vid 5,5km och 11,1km och kunde räkna ut att jag lår bra i tid och marginal under förra året. Sen att det kunde bli taijt till 1:35, därför växlade jag upp när det va 3-2,5km kvar. När 1km återstod la jag i ytterligare en växel och kroppen skrek bokstavligen, öm över revbenen h sida och benen ömmade. Försökte öka hela biten in mot mål, de två sista utförsbackarna fick fart på benen som jag försökte hålla genom upploppet. Oj vad jag spurtade. Tänk om man hade den farten annars. Såg klockan när jag kom på upploppet, 11:34:12 och kände då att jag kommer under 1:34.
Efter målgång stod jag och pustade en stund innan fotografering och ringa Martin. De hade missat målgång pga appen hade visat jag gick i mål på 1:29, vilket hade varit en önskedröm. Tog 2 glas vatten, 2 glas saft och 3 bullar innan jag lämnade målfållan oxh anslöt till grabbarna. Milla hade sovit hela loppet och vaknade först ca 15 min efter målgång. HLH va inte långt efter och vi hade kramkalas innan lite ombyte och sedan gick vi skilda vägar då Max va hungrig.
Efteråt: känt mig ovanligt pigg och fräsh i kroppen till EM/kvällen då benen börjat få en krypande känsla nästan som växtvärk. Stela fotleder och öm utsida av h knä kom nästan direkt. Nu känns det även ömt under hälen, gissar på skornas fel.
Dagen efter: Känns att jag tränat igår men annars är kroppen pigg och fräsh. Skulle aldrig komma på att träna men är klart positivt överraskad att inte ha några krämpor. Viss känsla av stelhet/ömhet i höfter samt efter bilresan kändes baksida lår som något kort.
Planen vs genomförande: Jag hade analyserat banan utifrån fjolåret. Mentalt delade jag upp banan i 5km perioder och även dela dem i två. Planen va att ta det lugnt första 2,5km som är kuperade för att sedan komma in i ett bra högt tempo fram till 5km. Sedan försöka tugga på genom de första tunga nästkommande. Visste att mellan 5-10 skulle bli svårast att hålla tempot och även nyckeln till sluttiden. Mellan 10-12 skulle det krigas uppför för att sedan sista 3km öka farten och ge allt in i mål, försöka hålla hög fart oavsett banan.
Känns som jag höll min plan så gott som till prick och punkt. Första km gick något snabbare än planerat och km 2 något långsammare. Är nöjd över tempot mellan 2,5-5 km och egentligen hela vägen fram till km 9 då kroppen sedan började ge upp, fick kriga för att hålla tempot uppe.
Analys: jag gjorde det bästa jag hade för dagen. Visst hade 1:30 varit en önsketid men idag hade jag inte förutsättningen att springa så snabbt, något jag redan visste. Det är inte mycket jag kunnat göra annorlunda. Med de förutsättningar jag hade i år så är detta resultat bra. Jag har tränat löpning på allvar sedan midsommar och bestämde mig för att sikta mot LL15 så sent som för 6 veckor sedan.
Uppladdning/träning: midsommarveckan sprang jag 5km första gången, på en bra tid. Juli bjöd på ett upplägg signerat PT karin med intervaller 2 dagar/vecka. Avslutade månaden med ett nytt test på 5km men ny bättre tid. Augusti inleddes med distanspass, första milpasset, efter det övergav jag asfaltslöpningen och ändrade planen till att springa skog/terräng varvat med någon intervall. September mer och längre terrängpass + intervaller och backträning.
Dagen efter: Känns att jag tränat igår men annars är kroppen pigg och fräsh. Skulle aldrig komma på att träna men är klart positivt överraskad att inte ha några krämpor. Viss känsla av stelhet/ömhet i höfter samt efter bilresan kändes baksida lår som något kort.
Planen vs genomförande: Jag hade analyserat banan utifrån fjolåret. Mentalt delade jag upp banan i 5km perioder och även dela dem i två. Planen va att ta det lugnt första 2,5km som är kuperade för att sedan komma in i ett bra högt tempo fram till 5km. Sedan försöka tugga på genom de första tunga nästkommande. Visste att mellan 5-10 skulle bli svårast att hålla tempot och även nyckeln till sluttiden. Mellan 10-12 skulle det krigas uppför för att sedan sista 3km öka farten och ge allt in i mål, försöka hålla hög fart oavsett banan.
Känns som jag höll min plan så gott som till prick och punkt. Första km gick något snabbare än planerat och km 2 något långsammare. Är nöjd över tempot mellan 2,5-5 km och egentligen hela vägen fram till km 9 då kroppen sedan började ge upp, fick kriga för att hålla tempot uppe.
Analys: jag gjorde det bästa jag hade för dagen. Visst hade 1:30 varit en önsketid men idag hade jag inte förutsättningen att springa så snabbt, något jag redan visste. Det är inte mycket jag kunnat göra annorlunda. Med de förutsättningar jag hade i år så är detta resultat bra. Jag har tränat löpning på allvar sedan midsommar och bestämde mig för att sikta mot LL15 så sent som för 6 veckor sedan.
Uppladdning/träning: midsommarveckan sprang jag 5km första gången, på en bra tid. Juli bjöd på ett upplägg signerat PT karin med intervaller 2 dagar/vecka. Avslutade månaden med ett nytt test på 5km men ny bättre tid. Augusti inleddes med distanspass, första milpasset, efter det övergav jag asfaltslöpningen och ändrade planen till att springa skog/terräng varvat med någon intervall. September mer och längre terrängpass + intervaller och backträning.
Tror jag hittat rätt typ av träning för LL ialla fall. Variera terränglöpning med intervaller känns bra och med tanke på att både banan kändes lättare och kroppen mkt piggare efteråt i år så är jag på rätt spår. Jag hade kanske behövt några fler veckor på mig med terrängträningen för att kunna springa närmare 1:30t samt hålla hela loppet utan att få slita. Nu ca mitt längsta pass 13km då med källanmilen som grund.
Mest spännande är att svackan kommer runt 9km vilket är den distans jag oftast tränat tungt på. Kan se vissa likheter med andra lopp jag gjort att svackan kommer oftast runt den distans man oftast tränat på. Tex leksandsrundan då 4mil va längsta innan och där va svackan mycket riktigt runt 4mil. På halvvättern i fjol hade jag kört 5mil som längst och set va tyngst just innan 7mils pausen. Samma sak med Vasaloppet. Detta tar jag nu med mig in i träningen framöver...
Nu återstår frågan vad nästa utmaning blir...Engelbrektsloppet, halvvasan eller hoppa över skidorna helt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar