Halvvättern - berättelsen

Morgonen startade redan 5,30 då Max började kvittra, väckarklockan stod på 6.00 så vi försökte vänta med att kliva upp till strax efter 6. Kläderna hade jag lagt fram kvällen innan och förberett så mycket jag kunde. Åt frukost; havregrynsgröt med äppelmos och en ostmacka. På med kläder och utrustning. Vi åkte från stugan vid 7,30 en timme innan start. Tog lite tid innan vi hittade en bra parkering och lite längre ifrån stan än vi tänkt. Ett akut toa besök och sedan in till start där det blev ytterligare akut toa besök och fylla på vatten. Mötte upp Linnea som startade 8,18 bestämde att hon skulle vänta in mig när banan tillät. Jag rullade in strax efter i startfållan, ställde mig längst fram till höger. Men vände mig om och insåg att jag hade ett helt koppel bakom mig så backade igenom hela den gruppen. Tur va vell det då de va en proffsig klunga som kunde det där. På toppen av första backen stod Linnea och väntade. Så drog vi iväg på ett långt äventyr.

Motala start
Första milen gick bra vi cyklade i bredd och snackade om allt mellan himmel och jord. Men när vi väl kom ut på åkrarna insåg vi att köra i bredd va dumt så vi turades om att köra först. Det blev en mindre chock vilken kraftig motvind det va. Snacket avtog med vinden som tilltog och vi förstod snabbt att det inte skulle bli en enkel och behaglig resa. Men vi va vid gott mod fram till första kontrollen även om vi va tagna av vinden. Hade lyckats diskutera ömma punkter redan och visst kunde det ömma i sittytan men inget farligt.
Borghamn 31km
Efter första depån i Borghamn väntade en ordentlig klättring upp över naturreservatet i Omberg. Stigningen va i 3 eller 4 etapper med lite platå mellan. Många fick kliva av och gå uppför så även Linnea så jag väntade in henne. Det va en behaglig del av banan med mycket nedför efter stigningen och vackra vyer över Vättern. Vi kände oss vid gott mod och va lättade att äntligen slippa vinden. Sista delen av denna etapp mot Ödeshög innebar att vi åter igen vände ut på vägarna med åkrar runt sig och då kom även motvinden tillbaka. Bitvis kändes det som vi stod still och kom inte framåt alls. På den här delen kom även min första svacka där strax innan 5 mil och skylten med 5km kvar till depå dök upp. Men vi tuggade på och tog oss till depån som va vid en brandstation. Kroppen kändes bra och psyket också men frustrerat att ständigt ha motvind.
Ödeshög 52km
Ut från depån va det något lugnare med vinden en stund även om det blåste så tog vi oss framåt. Jag fick magknip efter ca 62km och tänkte att nu är det långt till nästa toa så måtte det gå över. Visste att det inte va en riktig depå vid nästa stop. När vi passerade under E4 blev det en del stigningar igen och litet skogsparti. Det blev en sträckning av banan vi fick kämpa på en del. Vinden va åter med oss som motvind. Lite mindre vägar vi körde på. När skylten 75km dök upp kände jag en stor lättnad, halva loppet avklarat vilket psykiskt va en viktig hållpunkt. Men glädjen blev kortvarig då vi trodde att tidskontrollen skulle dyka upp strax efter, istället kom en skylt med 5km kvar. Då kom min andra svacka samtidigt som det periodvis börjar känna lite ömhet i vänster knä och lite i vänster axel. Men vi bet i fram till tidsmarkeringen och vattendepå. Magknipet hade återvänt så jag blev tvungen till ett toa besök även om det inte fanns några major. Redan nu hade jag kört längre i både tid och distans än jag någonsin gjort tidigare. Halva loppet gjorde vi på 4:31t vilket va klart mer än jag hade tänkt. Det skulle kunnat ge en sluttid på över  9 timmar.
Boet 79km
Resan mellan Boet och Rök va den mest lättåkta delen både sett till terräng och vädret för nu va vi skyddade från vinden och körde på mindre skogsvägar genom områden med torp och skogsfastigheter. Kändes skönt att få en enkel resa fram till att 2/3 av loppet va avklarat. Under den här delen träffade vi på två herrar som vi bytt några ord med efter Ödeshög. Vi körde ihop i ca 1 mil, under tiden kom det några droppar regn. När vi väl rullade in i depån i Rök va den efterlängtad. Ute på en stor parkering satte vi oss en stund. Mina knän värkte nu ordentligt, strök på lite voltaren gel. Mitt sällskap va inte heller så pigg. Psykiskt mådde jag bra och va väldigt stärkt av att nu gjort 2/3 av loppet och såg bara som två delar kvar innan vi skulle vara i mål. Jättepeppad på de sista 5 milen drog vi iväg.
Rök 103km
Sträckan mellan Rök och Skänninge blev den absolut bästa vindmässigt, äntligen fick vi vinden i ryggen vilket va skönt med tanke på att kroppen nu började göra ont. Fortsatte med växeldragandet och nu va vi åter ute på lite större vägar igen. Ibland om det någon kraftig sidvind. När vänster knä gjorde mest ont fick jag försöka stäcka ut och vila det lite. Kände som Linnea va i rygg på mig jämt när jag drog den här sträckan. När skyltar om Skänninge började dyka upp kändes det hoppfullt, stopp vid en skola. Sista depån och nu kändes det som inget kunde stoppa oss.
Depå Skänninge 125km
När vi gav oss ut för sträckan Skänninge - Motala va vi kanske lite för positiva. Snabbt efter depå insåg vi att de sista 25km inte skulle bli lika enkla som de senaste. Nu va vinden tillbaka med besked och nu värst från sidan, vänster till höger. Såg en tjej som tippade ner i direkt efter en kastvind, såg ut som vinden blåste omkull henne. Nu flyttade jag fokus från att tänka i nästa stop till att fokusera på nästa mil markering. När vi kört 132km fick jag hicka och det gjorde ont i hela kroppen, hade dock väldigt lite vatten kvar så kunde inte kväva det. Försvann efter jag sög i mig sista energigel jag hade med mig. Nu gjorde knäna ont som tusan och vänster axel, försökte tänka bort allt det och bara fokusera på att ta mig frammåt. Nu börjar vägskyltar med Motala dyka upp vilket gav gott mod. Strax efter skylten med 140km avklarade blev jag akut kissnödig och magknip.Men borrade ner huvudet och tuggade på. Sa till Linnea att dra iväg om hon ville. Jag bestämde mig för att ligga bakom till 5km kvar skylten kom fram, tod en sista dextrosol. Men mitt på en lång snirklande åker gick jag om och tryckte på. Då hade vägskyltarna visat Motala 5km redan. Jag trampade på tills jag kom in mot tätort och såg statssylten Motala. Ingen Linnea bakom mig så då bestämde jag mig för att köra för allt vad tygen håller för sista biten in i mål. Det va ganska enkelt med tanke på att det rullade på nerför en bra bit innan det planade ut innan vi gick under järnvägen och kullerstenarna började dyka upp. Jag skulle bara ge allt sista biten in, det blev trångt när vi svängde runt mässan och sen in i sista kurvan, när bara målrakan återstod ställde jag mig upp och tryckte på. Strax innan målet såg jag martin och max, som dock inte hann med ett målfoto.
Motala mål 150km:
Helt ofattbart att vara i mål efter så många timmar, 8:22t hade jag varit ute. Lycka blandat med lättnad och stolthet i en salig blandning. Dessutom akut kissnödig. Inte alls lika matt och slut psykiskt som efter vasan. Kände att kroppen hade orkat med hela loppet men att knän inte ville så mycket mer. Ingen direkt värk i sittytan eller i armar och händer som förväntat. Trodde dock inte jag skulle orka gå till bilen. Men det blev inga som helst problem, va lättare att gå än om jag hade cyklat dit. Fick säga till martin om jag börjar yra om Vätternrundan så stoppa mig, för jag ska INTE köra 30mil på cykel.


Banan: Start i Motala, via Vadstena, över Omberg, Ödeshög, Tällekullen, Rök, Skänninge, Fågelsta, tillbaka till mål i Motala.
Tidsmarkeringarna va vid Stocklycke 41km, Boet 79km och depån i Skänninge 125km.
Vi stannade vi alla de ordinarie depåerna + vid Boet som enbart va vattenkontroll. För mig blev det toa paus vid alla stop utom vid Rök. Tack vare att jag hade hängslen på byxorna så tog det tid att klä av sig för innan och sedan på med allt efteråt.
Vid varje depå försökte jag få i mig ordentligt med vätska. Blåbärssoppa + sportdryck eller bara blåbärssoppa sen bulle och banan. Kände mig aldrig riktigt svag pga intaget.

Kläder: dubbla sportbh, cykelvasatröjan och byxorna, cykeljackan med löstagbara armar, lösa armar och ben, compressionsvaderna, korta strumpor och skoskydd. Under hjälmen Peak pannbandet, cykelglasögon med mörka glas och martins korta vantar. Utan trosor blev det, valde att lyssna på dem med erfarenhet.
Jag va helt lagomt klädd, vid första depån tog jag av armarna av jackan men annars va det perfekt. Hade en tanke på att ta av mig även västen och benen men pga vinden valde jag att behålla det på, vilket va klokt nu i efterhand.

Utrustning: hade packat ramväskan med apoteket = voltaren gel, compeed, väskeersättning, näsdukar, ett rör Enervit GT . I sadelväskan hade jag extra slang, kolsyre pump, vaselin och extra handskar långa. I fickorna på tröjan hade jag telefonen i ett fack, två enervit enervitene sport, dextrosol, en energigel och energibar jag fått. Hade laddat med två stora vattenflaskor, dock tappade Linnea sin flaska snabbt så hon fick en av mig. Vi fyllde på faskorna vid Boet och hade inte mkt kvar vid Skänninge dock glömde jag fylla. Hade behövt en full flaska sista biten in i mål.

Vädret: Dagen började med fint väder men blåsigt, under resans gång blev det mer och mer moln på himlen och mellan 9-10 milen droppade det en del regn men vi blev inte direkt blöta. På vissa ställen va vägbanan blöt så vi har nog klarat oss bra. Termometern visade runt 12-14 grader under dagen. Men vinden måste ändå ha varit den största snackisen gällande vädret. Enligt prognosen skulle det blåsa mellan 9-12 m/s.
Hittade en norsk sida om vindeffekt och enligt den skulle om ute temperaturen va 15 grader och det blåste 10m/s det vara en faktisk temperatur på mellan 5-7 grader istället.
http://www.mvt.se/sport/tuffa-och-harda-vindar-for-cyklisterna-11102455.aspx

Inställning: På förhand hade jag kollat en del på kartan och lagt upp loppet i etapper utifrån att stanna vid alla stopp och att det då skulle bli 6 delsträckor på mellan 31-21km. När man bryter upp det så va inte varje del längre än ett vanligt träningspass. Sedan utöver det hade jag delat upp banan i 3 delmål efter vardera 5mil. Med tanken på att första 5 milen gör jag lätt, nästa 5 mil kan bli kämpiga och sista 5 milen får gå på vilja och envishet. Känns som att den taktiken va ett bra val, gav mycket bra energi istället för att fikusera så mycket kraft på skyltarna som visade hur långt det va kvar hela tiden.

Efter loppet drog vi tillbaka till stugan för att duscha och middag från McDonalds. Innan vi satte oss i bilen igen för att åka hemmåt. Lämnade Motala runt 18:40 och va inte i Leksand före 22:20 ungefär. Satt bra med Max i baksätet tills han somnade vid Linde fram till Ludvika då jag fick hoppa bak igen. Sen va han vaken hela vägen hem. Hade svårt att hitta en bekväm ställning att sova i igår kväll, fick hämta gravidkudden att ha mellan benen. Drog på liniment.

Idag: semester och klev upp sent, va väldigt stel i knäna kunde knappt sätta mig på toa. Nedför källartrappen blev ett projekt. Lite öm långt bak på rumpan. Kände ändå att det blev bättre och bättre ju mer jag rörde mig. Men byta blöja ståendes på knä va en mardröm. Skulle cykla till Åkersjön på fm, gick bra tills jag skulle börja trampa. Det gjorde så ont att det skar i kroppen. Provade en bit men fick verkligen inte. Men gå va inga problem. Fixat lite i trädgården, bara svårt att komma upp från marken. Kände mig fräsch efter en promenad till Noret så åkte och red 45min barbacka utan problem. Nu känns knäna nästan helt återställda igen, i FM tänkte jag att det skulle behöva bli träningsfritt ända fram till helgen.