Kändes varken trångt eller stressigt vid start. Ställde mig långt fram på höger sida. Första 5km va ett pärlband på enkel terräng. 2 Första nedförsbacken bjöd på många vurpor. Backarna påminde om hundfjället på påsk, blött socker som är sönderplogat. Bara hålla sig i blogspåret och undvika snön. Efter 5 km började folk från nästa startled komma ikapp och började även passera startledet före oss. Nu blev banan mer kuperad och det va ordentligt med snirkliga stigningar uppför mot första vattenkontroll Vasslan vid 8km. Jag kände mig stark och skidorna gick bra. Från Vasslan till Oxberg flöt det på bra. Kuperad terräng både uppför och utför. Hade bra fäste och kunde kliva på bra uppför och passera många på så vis. Utför va det många som tog av sig skidorna och gick istället. Hade bestämt mig för att ta det lugnt utför men plogade istf att ta av mig. Någonstans runt milen började det snöa vilket skulle hålla i sig nästan till Risberg. De berömda Lundberg backarna märktes tydligt när de började men va inga större problem. Använde benen och tryckte på uppför.
I oxberg fick det bli en bulle, vatten, blåbärssoppa och sportdryck. Inget långt stopp, ca 3 min.
Tid 1,47
Sträckan oxberg - Risberg va mindre kuperad än tidigare. Snön tilltog ordentligt innan den försvann. Mellan här va det två inofficiella drickaställen vid en av dem fanns det chokladbollar och apelsin😃. Under den här tiden började mina armar värka ordentligt när jag försökte staka. Stundtals kändes det som kokt spagetti. När halva sträckan va körd började jag fundera på målet ordentligt. Nu någonstans insåg jag att det kommer bli kamp i mål och jag klarar mig inte under 5 timmar. Bitvis fanns det inga spår. Snön är tung och blöt. Vissa stunder släpper mitt fäste men aldrig problem uppför. Körde mest på diagonalåkning.
Upp till Risberg va det en ordentlig uppförsbacke som sedan belönades med en nedför. Hittade ingen bulle så nöjde mig med blåbärssoppa och sportdryck.
Tid 2,53
Mellan Risberg och Eldris va terrängen lätt och platt. Oftast spår överallt här. Vet att jag kollade efter 15km skylten som indikerade att 2/3 avklarade, men innebar samtidigt det längsta jag åkt innan. Nu fanns det absolut inget kvar i armarna längre. Strax efter 14km skylten så gav psyket upp en del. Det va platt men ändå blev jag hela tiden passerad, fanns ingen kraft i armarna att staka, långt till eldris och började bli blöt om fötterna. Jag va verkligen ner i källaren och vände.
Minns att när 12 km skylten kom upp passerade en man mig och hojtade 12an som vi har väntat på dig, då tänkte jag bara jag kommer till 10 så ska jag nog klara detta. Värst under denna ordentliga svacka va illamående och vetskapen att jag inte kunde få bort det inna eldris på egen hand. Midjeväskan hade jag fått på mig upp och ned så vågade inte öppna så allt skulle ramla ut. Men på något magiskt sätt kom jag äntligen fram till 10km skylten och efter det så släppte den psykiskt tunga delen. Armarna va fortf slut med nu kändes det som jag kommer ta mig i mål. Bitvis kunde jag känna lite i ländryggen mellan Risberg och eldris men försökte räta på mig lite för avlastning. Avsolut inget som höll i sig eller hämmade mig.
Väl i Eldris tog jag en längre paus fick i mig bulle, russin, dextrosol, blåbärssoppa och sportdryck. Sen på med stavar och iväg. Illamåendet försvann direkt.
Tid 4,09
Nu återstod bara 9km till mål och jag kämpade på utan att fundera så mycket. Nu ordentligt blöt om fötterna, men fanns inget att göra åt det, bara köra vidare. Kände mig mkt starkare igen och började passera folk i spåret. Jag hade bra skidor och orkade trycka på med benen. Terrängen va fortsatt väldigt platt och lätt. En ny växel hade kommit i. När skylten visade att det va 5km kvar så tänkte jag nu ska all sista energi ut. Tyvärr kunde inte armarna hjälpa till och fortf va det diagonal åkning som gällde. Som tur va ändrade terrängen sig härifrån till mål. Nu blev det varierat med både små och större både utför/uppförs backar. Vid något tillfälle såg jag en tjej som jag åkt om några gånger, jag bestämde mig för att henne ska jag om. Å visst kom jag om, tror jag passerade 2-3 personer jag tidigare sett och tog upp jakten på under den här delen. Nu in mot mål blev jag inte omåkt, det va jag som åkte om folk. Uppför va jag grym😉 klev med kraft i benen i sax uppför helt utan armstyrka. Sista 3 km va in mot Mora, det va den dlennjag hade kvar när min måltid 5 timmar rann ut. Sista uppför, brant bro, passerad jag startnr 88. Sen hade jag önskat att det gick att staka i mål, men icke fick bli diagonal genom Mora och upplopp. Kollade efter Martin och Max, såg dem ca 50meter från mål. Max vinkade lite😃. Väl i mål va det en lättnad även om jag bommat tiden.
Mål 5,18,06.
Första delen av klassikern va avklarad tack vare en vilja av stål och ett tjockt pannben som fick mig de kritiska 3 km när jag va som värst skick. Helt slut kändes inte benen, tvärtom, men armarna kunde inte ge något alls.
Ombyte vid mässan och sen hem. Lite godis en banan och kvarg i bilen.
Jag är avsolut inte avskräckt från att göra det igen, men då måste jag ha mer mil bakom mig och träna stakning som fokus. Men kommer aldrig ge mig på Vasaloppet kan jag lova.
Döda axlar, trötta armar, pigga ben och vilken kick psykiskt att ha vänt den svackan och tagit sig i mål. Tjoho!
Klädesmässigt hade jag ullmax underställ oh boxer. Vindoverallen, fleece buff som mössa och den tunna i halsen. Första 5km kändes det för varmt men gick över. Inte fryst någon gång. Vantarna va ordentligt blöta dock.
Notera att jag inte stannade för toa en enda gång, men så va det kris när jag gick i mån också😃
Idag känner jag mig förvånansvärt pigg ändå. Vist har kroppen motionerat igår men inte så långt och länge. Förväntade mig mkt mkt värre. Kan komma till imorgon. Viss stelhet kan kännas i ben och axlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar