Lissie v 48

Måndag: Helgen har varit ordentligt kall och frosten ligger tydligt över större delen av gården. Men ville hinna harva ridbanan en gång till innan jag lämnar in selen till sadelmakaren. Så drog iväg med hela mitt sällskap. Barnvagn med sovande Max, Amy lös och Lissie på släp bakom barnvagnen.
Det va hårt i marken men på ridbanan va det helt ok, gick bättre med harven än jag trodde.
Banan: Taktiken utvecklade sig allt eftersom. Men började med två varv på fyrkanten i höger varv. Sen vände upp som vanligt på mittlinjen, mot vänster och sedan mittlinje vänster om det föregående spåret. Det som vi gjorde annorlunda idag va att vi kortade av spåret hela tiden så vi inte vände på samma ställe hela tiden. Ibland började hon trava i vändningarna. Amy gjorde oss sällskap efter kanske halva tiden och följde med hela tiden. Avslutade med två nya varv runt fyrkanten med fokus på att få ut hörnen bra nu i vänster varv.
Svårt idag va att kliva i skaklerna, men ur stod hon som ett ljus. Sen är det svårt att få det rakt!
Promenad på bilvägen hem då Max vaknade precis när lissie skulle gå av banan. Harvningen tog 20 min sen 10 min promenad åt båda hållen + på och av koppling, så totalt kanske 55min.

Folke hade kört upp släden och ställt utanför min andra slädes parkering. Nu måste färg inhandlas.


Torsdag: Fick bli en skrittur runt byn enligt min vanliga slinga bland gatlampor. Va länge osäker på om vi skulle kunna gå på asfalten eller om det skulle bli för halt, men det gick bra. Syntes väl vart det va halt och fäckar av is. Red rundan omvänt så började mot björn och sen red vi inte ut till dagis utan så vi kom ut närmare skolan. Det blåste bus.

Lördag: stämde träff med Folke som kom med vagnen på släp efter bilen. Tur han va med för vi fick fixa en himla massa med selen för att få bakselen att passa ihop med allt innan vi kunde fundera på att köra. Lissie gick fram och nosade på vagnen lite men när hon insåg att hon skulle backa in i skaklerna blev det protest. Gick inte...va lilla masken som vanligt. Erbjöd Folke att prova vilket gick mkt bättre men då när vi höjt skaklerna och sänkte ner dem över henne istället för att kliva i dem.
Sen gick Folke med henne i grimma en bit när jag satt i, men innan första höger ner på vägen sa han att ni kan nog köra för hon bryr sig ju inte. Så det gjorde vi. Körde vägen upp till första förådet och vände där och hem igen. I lilla uppförsbacken stannade hon till lite då det började bli tungt, funderade nog måste jag ta i nu. Gick som en orm på vägen uppför. Vändningen gick bra. Väl tillbaka så va Linda påväg ut så hon gick bakom/brevid oss en runda. Samma väg som nyss men fortsatte över lilla bäcken och sen ner mot nästa föråd och uppför branta backen mot Björn. Lissie skötte sig bra, man ser att uppför är tungt åt henne. Men annars helt cool. Blev totalt 50minuters körning ungefär.
Kopplade lös och parkerade vagnen brevid tältet med släden och på med presenning.

Söndag: Tänkte att jag måste fortsätta nu när hon körde så fint igår. Tipset jag hade fått va att inte bråka med henne gällande backa in i skaklerna utan att istället göra som jag brukar och koppla på när hon sitter fast. Så det gjorde jag, men hon stod vid boden och då lutade det nedför åt vagnen så den rullade bakåt, som tur va va Tanja där och kunde hjälpa mig. Sen började bedrövelsen. jag ledde henne från bommen för att allt skulle bli rakt. Vet inte riktigt vad som hände men lissie svängde kraftigt åt höger när jag hoppade upp i vagnen och jag hann inte styra undan helt utan repade i Tanjas bil. Gud så skämmigt och va arg jag va på mig själv som gjort något så dumt.
Tillslut rullade vi ialla fall iväg och körde mot lackverkstan och sedan mot yttermo och över åkern, förbi badet och vid majstången tänkte jag köra rakt och förbi björn. För att slippa värsta backen. Men lokgårdshästarna va ute så fick bli våran grusbacken ändå. Hon protesterade inget utan drog på hela vägen upp men oj va hon fick ta i. Nästan så jag funderade på om jag behövde gå uppför. Totalt blev det ca 50min.
Troligen den mörkaste dagen gällande körning för våran del på länge. Vid verkstaden va det något nytt som låg slängt precis vid stigen och hon blev jättestressad och började gå i sidled. Jag hann tänka både en och två saker hur vi skulle göra. Farhågan va om hon skulle försöka vända. Nu fick jag henne förbi och även den gubbe med hundar som gömt sig i skogen. Tungt uppför backen. Provade att traven en kort bit på grusvägen. Sen kändes hon spänd genom byn. och efter åkern..