Halvvasan 2018

Race rapport

Gick upp vid 6, flätade håret hårt och gjorde frukost: gröt med banan och 2 äggvitor. HanneLise och jag hade en plan att åka 7:15 nu blev klockan 7:30 innan vi rullade mot Mora. Vilket stressade mig väldigt mycket. Slappnade av när busschauffören sa att bussfärden skulle ta 25min istf 50min som det stod på webben. Åt macka, banan och en energidryck på bussen. Väl framme va det på med compeed, pjäxor, toa paus och sen blev det brottom att lämna in väskor och springa till start. Vid toa pausen blev det en kamp mot slut illamående. Bajamajor och ådör är ingen bra kombo vid olika lopp för mig. Väl i startfållan upptäckte vi att skoskydden va i vägen för hannelises bindning, så vi fick i panik slita av dem och lägga i ryggan. Vi står längst bak till vänster i fållan och starten gick precis när vi fått på allt. I stressen att komma iväg tappade Hannelise en vante så vi vände om. Sen va vi äntligen iväg. Vädret va lite luckor i molntäcket, stark vind och kyleffekten va klart märkbar. 

När vi kom iväg hade jag hela tiden tänkt att HanneLise troligen är bättre än mig, men redan efter 2km när värsta köerna hade släppt märktes det tydlig skillnad. Redan i första uppförsbackarna kändes det som jag saknade fäste och kroppen svarade dåligt, med serpentin backarna framför oss sa jag åt henne att åka iväg. Alt att vi skulle stanna vid första kontroll för att få på skoskydden sen låta henne åka. Backarna gick helt ok, trångt och fastnade många gånger bakom folk som va osäkra. Bytte spår ofta eller blev stillastående bakom någon. Lite frustrerande. Första mellankontrollen va i vasslan. När man kommit under bron och backarna tagit slut. Lite varmt vatten sen varsin gel. Sen skidade vi på mot Oxberg. Första biten efter Vasslan kändes bra och att det mesta flöt på. Sen tappade jag mer och mer. Men så fort det blev uppför märkte jag hur jag tog in både på HanneLise och andra runt mig. Uppför va jag stark. Min taktik va att använda benen och trycka på med och inte bli hängande i armarna. Valde ofta att gå i högra spåret och sedan gå på utsidan om spåret. Där va jag oftast själv, mindre kö och bra underlag. Spåren va oftast lösare än jag förväntade mig men längst till höger va det manschester kvar oftast, så hårt och krispigt. Frös inte och vädret kändes ändå helt ok fram till oxberg. Där såg vi fram emot lite energi. Men det visade sig att bullarna va stenhårda och våra bars hade fryst och va stenhårda. Va bara att acceptera att det enbart finns flytande näring att få.  Fyllde på med blåbärssoppa, energidryck och vatten. Sen gav vi oss iväg. Sa åt Hannelise att köra om hon ville. Kände nästan direkt att jag inte orkade hålla jämna steg med henne och avståndet växte allt mer. Tillslut kunde jag inte se henne framför mig. Samt att jag inte höll samma tempo längre. Strax innan hökberg började vindarna göra sig märkbara och de kom stötvisa och kraftfulla. Va tufft i backarna upp mot hökberg letade febrilt efter hanne men förstod att hon åkt vidare. Letade reda på blåbärssoppa/sportdryck/vatten. Sen fick jag be en funktionär att ta fram GT tabletterna åt mig. Ut från hökberg inleds med en del härliga backar utförs innan man kommer in i en snirklig tallhed, här gav både kropp ocj knopp upp förra gången jag åkte. Men nu kände jag mig fortfarande pigg. Tog sikte på skylten 23 som skulle bevisa att jag hade mindre väg till mål. Redan i hökberg började jag känna av skavsår och fram till eldris blev det mer och mer märkbart för varje stavtag. Någonstans på tallhederna började även ett illamående komma, försökte få bort det med GT tabletter men hjälpte bara kort stund. Fick även hicka som jag först trodde skulle försvinna men det skulle visa sig att den skulle förfölja mig resten av dagen. Vinden va märkbart kall och stundtals blev läpparna mkt kalla. Jag såg fram emot chokladbollar som va vid en inofficiell kontroll sist runt skidbacken men nu fanns inget alls där. Bara filmkameror och Volvo reklam. Gick fortsatt mkt utanför spår, kanske för mkt. Passerade en utan att förvarna vilket slutade med att jag höll på att ramla ocj att han ramla och svor åt mig. Hickan och illamåendet blev allt värre. 

När det va 18km kvar kom en inofficiell kontroll. Där fanns kaffe / sportdryck och en energibar. Tog en mugg och en bar. Åt halva och sparade resten. Hickan försvann och delvis illamåendet. Kände att skavsåren blev värre nu även en på insidan om vänster fot. Strax efter kom en klättring. Jag gnetade på och gick ofta i innerspår, speciellt höll mig borta från värsta köer och människor. Kände hur alla km skyltarna kom och gick. Den där baren tog jag till i små tuggor fram till eldris för att dämpa hicka/illamående. Längsta km va innan 11an kom. Sen kände jag mål vittring. Såg en tjej vid sidan om spåret med startnummer 25 el liknande och försökte heja på henne. En segdragen klättring och kurva där man hör kontrollen men inte ser den är innan man glider in mot eldris. Där ropade upp mott namn. Försökte få i mig ordentligt med dricka och några tabletter innan jag fortsatte. En bit uppför först, sen va det fotografer innan de sista 9km återstod. Jag hade en plan i att gneta på i mitt lugna tempo fram till 5km skylten och sedan växla upp. Här vet jag inte helt ärligt vad som gick fel. Jag blev kanske för ivrig eller övermodig för strax efter 7an så drog jag på och hade ett helt annat tempo vilket märktes klart på puls och andning. Fick ofta dra upp buffen. Jag kände mig riktigt bra där jag drog på i för mig ett snabbt tempo. Minns att jag passerade en man i gammaldags utrustning & även de i orange team jackor som startat strax framför mig. Va nog jag som gick snabbast just där och då. När jag hållt tempot i 2 km lite drygt började jag inse att det blir långt att fortsätta så här. Så loppets största svacka fick jag där mellan km 4 och 3. Tempot gick ner och jag hade svårt att växla upp innan jag passerat mora parken och kom in mot campingen. En kvinna jag haft i sikte länge ramlade i höjd med duscharna. Då kände jag att det är nu eller aldrig. Alla krafter ska ut. Så jag växlade upp och gick all in över sista backen och in mot upploppet. Jag försökte åka så fort jag kunde och tom staka. Såg att det va en del folk på upploppet så bytte tom spår. Kollade mig om efter bekanta ansikten men ingen. Så valde att spurta allt jag kunde och sen en fin målgest. Hörde hur bilder togs, men senare till min besvikelse finns det inga. 

Såg mitt namn på monitorn och en liten besvikelse när jag såg 5:31:58. När jag lämnade eldris kollade jag på klockan för första gången sen oxberg och såg då att kl va 14:30-35 och visste att det inte skulle gå. Men med det tempo jag hade växlat upp och spurten hade någon del av mig ändå hoppats på gå under 5:30 som jag hade som lägsta ok tid innan loppet. Visste att jag hade tappat det pga stoppet vid den inofficiella kontrollen alt att jag hade valt utanför spår allt för länge. Men då va jag för trött att tänka på det. Satte mig på en pall för att ta av chippet. Böjde mig ner ocj blev akut mer illamående, kall och orkeslös. Med skidorna i handen bort mot mässan kände jag många konstiga saker. Andfådd, nästan lite gråtfull, utmattad men inte slut i musklerna. Drack det som erbjöds och vandrade sakta mot mässan. Va helt övertygad om att mina fötter blödde. Fick aldrig till nån målbild, va övertygad att fotografen hade det. Så den enda jag kan erbjuda är denna hemska. 

 

Ingen hannelise såg jag heller. Försökte ringa men inget svar. Så lämnade skidorna och tog en buss mot kläderna. Vilket en funktionär fick förklara jag va för borta. Hade inte förstått att de va nån annanstans. Frös, fötterna och utmattad. 

Kläder för dagen: ullmax trosor, dubbla sport bh, ullmax kortbyxor, tunna underställsbyxor, ullmax underställ, ulltröja. Ytterskal craft byxor med vindpanel, Kari traa jackan samt klassiker väst över. Därtill Martins dricka ryggsäck. Nya tjockare vantar, fodrade pjäxöverdrag, buff, flecce krage, nya mössan & glasögon. Klädvalet kändes bra, jag frös aldrig riktigt i början kändes det som jag hade för mkt kläder. Men på sikt va det lagom. Fick dra upp flecce kragen över munnen ibland då de starka vindarna kom. 

Jag är med en veckas distans inte jättenöjd med resultatet. Det hade inte varit några problem att nå 5:30 ialla fall, bla blev det ju ett stopp mer än planerat. Men också att jag troligen gått för mkt utanför spåren och hade kunnat gå in och stakat på mer. 

#halvvasan